Kvikkjokk 22 maj
Björn kommer förbi på morgonen. Han ska ta båten och besiktiga läget vid Padjelantaleden, och undrar om jag vill följa med. Vi tar båten över till hans fädernesgård vid Kamajokkforsens mynning och sätter på kaffe, så det börjar bra. Två gånger under kaffepausen tar Björn båten över till Kvikkjokk igen, då en bil vid båtplatsen antyder att någon behöver båttransport. Falskvarning båda gångerna, men jag får insikt om såväl de lokala affärsbetingelserna som om Björns engagemang för gästerna. Efter uppdrucken tår åker vi ut i Tarraälvens delta, på en fantastisk båttur i smala och grunda kanaler med en växtlighet som snarast påminner om Louisianas sumpmarker och mangroveträsk.
Vi lägger till med båten i en smal vattenkrök och går vidare till fots på Padjelantaleden. Efter en halvtimme är vi framme vid Vallebäck och finner att vårfloden fullkomligt skövlat älvfåran och skapat nya vattenleder inne i den intiliggande skogen. Vuxna träd är uppdragna med rötterna, stora mängder sten av varierande storlek och ofantliga mängder lera och sandsediment har lämnats kvar efter vattnets framfart.
Mitt i fåran ligger mängder av kvarliggande snö som täckts av sandsediment, älvfåran ser mest ut som en svalnad lavaström. Men under den svarta täckelsen rinner vattnet fritt, vilket jag blir varse när jag trampar igenom snön upp till midjan och får känna det kalla vattnet forsa in i kängan. Riktigt uppfriskande, rent av.
Sammantaget, en enastående dag. Björns breda kunnande och engagemang avseende områdets kulturhistoria och geologi, flora och fauna är fascinerande. Förhoppningsvis kan mina bilder från dagen vara till hjälp som dokumentation och minnesbilder också för honom.
Efter hemkomsten bjuder Helena på ugnsbakad kalvstek med grönsaker och mandelpotatis. Jag bistår med alkoholhaltig dryck och aftonen får en mjuk avtrub…, f´låt, avrundning. Jag drar mig tillbaka vid tiodraget medan himlen fortfarande lyser klarblå mellan molnen.
Comments on this entry are closed.